Plommon i massor

Igår bestämde Torbjörn och jag för att vi skulle rensa vårt plommonträd från alla plommon. Det samlas så jätte mycket getingar och plommon på gräsmattan, så vi tycker inte alls att det är trevligt. Desto trevligare lär jag få det i höst som har jätte mycket plommon och kan både göra plommonkaka, saft och sylt om jag vill. För stunden blev det faktiskt att vi frös in allt ihopa för jag kände att jag inte kunde ta itu med det just nu. Det blev hela 325 plommon, alltså ca 14 kg plommon. MUMS!
Här ser ni vår trevliga hög :-)



Nu ska jag ställa mig och göra en kycklingpaj, baka några goda frukostbullar, samt lite annat smått och gott. Ni kanske får se resultatet senare :-)

Kram på er!

Vi firar 1-årig bröllopsdag idag

För ett år sedan blev jag och min käre man, ett äkta par. Det var med nervösa steg vi strosade nerför altargången till Skånsk bröllopsmarsch och med våra nära och kära som vittnen. Det var en helt oförglömlig dag.

Torbjörn, du är en underbart fin man och jag älskar dig otroligt mycket. Utan dig (och barnen) hade jag inte varit så lycklig och tacksam för det jag har idag. Ni är mitt allt. Tack för att du finns!

Puss och kram din fru!

Amerikanska chokladmuffins á la Anna

Direkt efter kvällsmaten ställde jag mig och rörde ihop en smet till amerikanska chokladmuffins. Lovade tjejerna på jobbet att ta med något som vi kunde ha och fika på imorgon eftermiddag. Imorgon är det som så att hela förskolan är stängd på grund av heldagsplanering och då är det tänkt att vi ska ha lite information från Rektor och sedan sitta och arbeta ihop och få saker gjort på vår avdelning så det blir ordning och reda. Jag har redan varit snabb med att städa köksskåpen för där såg det inte klokt ut. Jag hittade pepparkakor från 1800-frösihjäl så det växte om det! Det var riktigt snuskiga köksskåp och jag kan inte i min värld förstå hur vi kan acceptera att det sett ut sådär. Tur att jag kommit dit och kan röja undan lite. Dock finns där ett ställe som jag tydligt framfört att jag inte på några villkor tar mig an och det är ett stort akvarium med småfirrar i. BLÄ! Nej, det överlåter jag till någon annan som får rengöra och dona och ha sig :-)

Jag mår förresten mycket bättre trots att jag fortfarande är förkyld och hostar slem, så idag var jag självklart tillbaka på jobbet. På lördagkväll ska jag faktiskt arbeta extra inom vården där jag har varit under hela sommaren, men det är bara 4 timmar så jag tycker att det är helt okej. Lite extra pengar skadar ju inte :-)

Jo, det bara måste jag berätta. I fredags fick jag ett paket i brevlådan. Såg att det var från min kompis Maren i Tyskland och kunde inte alls förstå varför hon hade skickat ett hårt paket till mig. Jag rev upp det och fick se en bok. Jaja, vad trevligt tänkte jag, den är ju på tyska och jag kan inte ett ord tyska. Bläddrade igenom boken och fick fram ett brev från Maren som låg inuti. Tittade på boken igen och höjer ögonbrynen, det var ju Marens bok!!!!!!!! Hennes efterlängtade debut som barnboksförfattare. Jag stortjöt så överlycklig jag var för hennes skull och ännu mer för att hon hade tänkt på mig och skickat mig ett utav hennes exemplar (signerat förstås!). I hennes brev hoppades hon att jag skulle kunna få boken översatt av någon som kunde tyska om inget annat så skulle hon översätta den till mig så jag om kvällarna kan läsa den för mina barn. Maren är en utav mina allra bästa vänner och detta är något som hon verkligen har förtjänat att lyckas med. För några år sedan berättade hon om denna dröm om att få ge ut en barnbok och nu äntligen har hon gjort det. Jätte skoj!!!!

Idag körde jag hem från jobbet

efter frukosten, för då orkade jag inte längre. Näsan bara rann och jag snöt mig hela tiden, jag svettades och hade ont i kroppen. Kände att jag inte hade orkat med dagen och att min förkylning tog ut sin rätt eftersom jag inte fått någon ordentlig vila. Jag ska vara hemma i alla fall idag och imorgon. Ska ringa föreståndaren imorgon vid lunch och berätta ifall jag kommer på fredag eller stannar hemma då också. För tillfället så har jag legat och sovit två timmar. Det var underbart! Torbjörn var hemma och åt lunch och sedan lade vi oss och vilade 20 minuter. Jag låg dock kvar när han kilade iväg till jobbet igen och vaknade nu för en stund sedan och insåg att jag har sovit i nästan två timmar. Kroppen hängde inte riktigt med och jag var lite yr efter min sömn så nu försöker jag morgna till mig här med lite Zero och skriva några rader i min Blogg.

Imorgon kväll kommer mamma och syrran förbi. Vi ska till Maria Hall i Västra Torup för att se höstens klädesvisning av meandi. Underbar kollektion ser det ut att vara och jag vill bara ha massor massor utav plagg. Hoppas de är lika underbara live :-) Ni kan se kläderna här: www.meandi.se

Kram!

Jag är präktigt förkyld...

....och mår inte alls bra. Har precis tagit mig en varm dusch i hopp om att det skulle kännas bättre. Visst var det skönt, men jag känner mig inte piggare just nu. Jag ska nog göra mig en varm kopp te med lite honung i, det brukar var gott när man är förkyld och har lite ont i halsen. Hoppas i alla fall att det är en kortvarig förkylning, för detta orkar jag inte dras med hela hösten.

Tidigare ikväll när jag satt här med Alexander i knäet så gick min mus sönder. Så typiskt! Kunde inte alls styra pilen med musen och det kvittade att jag blåste och rengjorde den, så ville ändå inte styrförmågan fungera. Det var bara att dra ur den från datorn och leta upp en annan. Jag hittade min trådlösa mus som jag skaffade för något år sedan, men som den också lade av vid ett tillfälle, så jag trodde väl inte att den fungerade nu heller. Men skam den som ger sig! Jag bytte bara batteri och sedan var det inga problem :-) Su nu har jag en väl fungerande datamus igen.

Nu ska jag snörvla vidare, men ni får ha en fortsatt trevlig kväll!

Jodå, jag lever nätt och jämnt...

Efter att jag bara fick mig en vilodag förra helgen (söndag) så började jag på mitt vikariat i Höör nu i måndags. Som vanligt när man kommer till nya ställen så blir man jätte trött av alla nya intryck. Måndag till onsdag kändes sådär på det nya stället, men jag försökte ha en positiv attityd och inte tänka på allt som jag inte tyckte om. Torsdag och fredag har faktiskt varit bra dagar på jobbet och jag har känt mig lite mer välkommen. Det är ju rätt så svårt att bli en i gänget med detsamma och speciellt när man är den ende på min avdelning som inte håller på med hästar, har egen häst eller lantbruk. Det kändes som en stor kollision mellan min bakgrund som storstadsmänniska och deras inbitna landet-häst-intresse. Just då tänkte jag att detta kommer jag nog inte att överleva. Jag är förvisso inte någon storstadstjej längre, men jag är inte någon hästtjej heller. Det intresset har varit borta sedan någon gång i grundskolan, men tur för mig att de ville ha en pysslig arbetskamrat som tycker om att handarbeta mm för det var det inte så många av de andra som hade intresse för. Där lär jag väl förhoppningsvis komplettera dem!
Mina kunskaper om pedagogiken har inte varit jätte stor, men lite har jag kunnat, men inte tillräckligt för jag har verkligen höjt på ögonbrynen ett par gånger under veckan och känt att nu vet jag inte om jag tycker att detta är rätt. När det gäller ordningen som de har så trivs jag väldigt bra. Det är lugnt, stilla och harmoniskt. Barnen är jätte duktiga (i alla fall de som är lite äldre, de som är i 3-4 årsåldern har lite svårigheter att ta till sig reglerna). Sedan är det tänkt att man ska arbeta med de barn som ligger långt fram för att stimulera dem på rätt sätt. Här kände jag när jag fick se arbetsmaterialet att de måste skämta. Ett arbetsmaterial som man kan arbeta med är olika kort som liknar memorybrickor där det finns bilder på några och ord på andra och dessa ska barnen då matcha, bild - ord. Det var inte bilder och ord som boll, bil osv utan det var skepp och en massa andra ord som hade med sje-ljudet att göra.
Tyckte inte att det kändes jätte bra, men jag förstår självklart att en del barn måste stimuleras för att komma vidare och andra är inte alls mogna för att va på den nivån. Vi är ju alla så olika och jag tycker även att inte alla barn passar med en viss sorts pedagogik, men det är min åsikt. Jag har hört under veckan från fröknarna där att det är så många som har en massa fördomar mot deras pedagogik, men jag tror faktiskt att det är tvärtom. En dag när vi satt och åt mellanmål så sa jag till barnen vid mitt bord samt en annan fröken att de var så jätte duktiga (de hade suttit utan att tramsa sig och ätit duktigt), till svar fick jag av den andra fröken: - Mmmm, det är ***barn.
För mig var det ett slag i magen mot mina barn som går i vanlig kommunal förskola. Jag upplevde det som att de tror att barn som går i vanlig förskola inte klarar av det som deras elever gör. Vad jag vet så har Thilda och Alexander mycket liknande regler på sin förskola som dessa barnen har. De får t ex inte springa inomhus, de får inte skrika inomhus, när man sitter och äter så sitter man ordentligt på sin stol och leker inte med maten. Det är egentligen inte många skillnader som jag funnit och dem jag upptäckt tycker jag nästan är lite tråkiga eftersom barnen inte har någon fruktstund tillsammans, utan de får ta sin frukt när de själva vill och sätta sig och äta den under dagen (här saknar jag den samlingen och gemenskapen). Vid alla måltider sägs en ramsa när alla sitter stilla vid borden och har händerna i knäet. Ramsan går så här:
Alla händer under bordet
till vi säger det magiska ordet
Varsågoda!

Efter denna ramsan så får alla ta sin mat själv. Man behöver inte gå till något ställe för att hämta maten utan maten är framdukad på borden och skickas runt till dem som sitter vid ett bord. Barnen tar själva mat och dricka som är upphälld i små kannor som de klarar av att hälla ur. Vill barnen ha hjälp så ber de om det annars så gör de allt själva och det är väl en grundtanke med pedagogiken, att man ska låta barnen göra så mycket som möjligt själv. Och när alla har fått mat på sin talrik så får en i uppgift att säga varsågod och när det är gjort så får man lov att börja äta. Allt blir så mycket lugnare av detta, har jag märkt.

Detta blev jag faktiskt inspirerad av och efter tre dagar införde jag det här hemma, så nu sedan i onsdags så har vi ställt fram all mat på bordet vid alla måltider, hällt upp mjölk i en liten bringare (som jag sådan tur sparat från min farmor) och sedan har var och en tagit vad de själv velat ha. Våra barn har varit suveränt duktiga! Ramsan tycker de är jätte rolig att säga och de är så duktiga på att ta maten själv och hälla upp mjölk i sina glas. De gör mer nu än vad de gjorde tidigare och jag och Torbjörn har äntligen fått en chans att kunna äta med våra barn och inte efter att de har ätit upp, på grund av att vi kan också ta mat till oss själva samtidigt som de gör det. Man får inte vara rädd för lite spilld mjölk för då lär de sig aldrig, men har man bara tålamod så går allt bra :-)

Ja, det var min vecka och igår var jag och arbetade min sista dag på Högalidshemmet, där jag har varit under hela sommaren. Jag tyckte att dagen gick så fort, men jag var ganska trött när jag kom hem. Och väl hemma blev det en snabb dusch och påklädning och sedan åkte vi in en sväng på stan för att titta runt lite på Hässleholmsfestivalen, men det var inte mycket att ha tyckte jag. Blev faktiskt besviken. Minns festivalen 2003/04 att det var mycket mer folk och aktiviteter, men igår vad det nästan ingenting. Så idag har jag min enda lediga dag på en vecka och det är underbart, trots att det rengar ute och jag vet inte riktigt vad jag ska göra :-) Fast jag tror nog att jag ska göra mig en kopp te och surfa lite.

Ha det bra!