Svettigt

Näeeeeeeeee, skrev ett litet inlägg här nyss, som bara försvann när jag skulle publicera inlägg, verkar som något är fel.... nåja, godnatt på er.

Värmen håller i sig

Barnen är härligt solbruna (liten tendens till bonnabränna), det är soligt, varmt så svetten lackas och emellanåt kan man känna en svag fläkt av en vindpust. Tobbe klipper gräset o muttrar åt alla stenar barnen lyckats hitta och slänga ut på gräsmattan. Jag sitter med en sovandes Tova i famnen, satt igång spisen och sitter här och skriver några rader.

Igår tog jag några fina bilder på barnen.


Nu skrattar jag.


En glad Tova.


Stolt storasyster med lillasyster i famnen.


Thilda och Tova.


Alexander och Tova

Läggdags i skaplig tid

Ja, ikväll får jag faktiskt lägga mig innan midnatt och inte efter som det har blivit de senaste kvällarna. Är ju pinsamt trött vissa stunder om dagarna. Alexander slocknade i eftermiddags i soffan och jag satt här vid datorn och nickade till en kort stund, men hu vad skönt det var!! :-)

Idag är Tova 6 veckor och jag märkte att hon börjat snurra rundor i sin säng nu när jag var och tittade till henne innan. Så småningom lär man ju hitta dem på sovandes i alla möjliga positioner. Hon har dessutom börjat le åt oss och småprata lite med att forma munnen i olika grimaser och föra fram små ljud. BVC-läkaren sa att det skulle komma nu när de blivit 6 veckor.

I tisdags var vi på BVC och allt var bara bra. Tova hade vuxit ytterligare 1 cm och hon hade gått upp bra i vikt. Det var en ordentlig lättnad eftersom hon bara hade gått upp 100g förra gången. Vi fick inbokat lite nya tider och bland annat en i augusti då alla tre barnen ska bli vaccinerade samtidigt en eftermiddag. Det är vaccinationen mot den svåra hjärnhinneinflammationen som är dödlig. Tova får den automatiskt eftersom den ingår i barns vaccination nu, men när Thilda och Alexander var bebisar så var denna vaccination inget som de fick. Eftersom jag har en kompis vars lillasyster gick bort i detta när jag var barn och min morbror dog på grund av det för snart 17 år sedan så bestämde vi att vi skulle be BVC-läkaren att vaccinera Thilda och Alexander med. Hade det inte varit för ovanstående orsaker som hänt och att vi känner en oro, så hade BVC-läkaren inte rekommenderat den vaccinationen. Av vilken anledning vet jag inte. Likadant var det med TBC-sprutan som vi samtidigt begärde att Tova ska få när hon är ungefär 6 månader och av den anledningen att jag har haft en form av TBC som barn. BVC-läkaren gick med på att Tova skulle få den eftersom även Thilda och Alexander fått den av just den anledningen att jag insjuknade med det som barn. Annars för att få sprutan så skulle det vara för att man umgicks med folk som vistades mycket i de länder som just var drabbade av TBC eller att man själv skulle ut och resa, för annars rekommenderades inte heller denna vaccination och man inte var i "riskzon". Nåja, det känns skönt att barnen får sprutorna och vi kan känna oss lite lugna :-)

Som ni vet så har jag gömt frukten för Alexander eftersom han hade varit och gnagt på tre päron och fem äpplen häromdagen. Idag var det dock åter dags *suck* Först hade den lille killen hittat en skål med jordgubbar i kylen, men som jag han ta innan han hade satt i sig dem själv. Han fick dela dem med Thilda och de var båda så nöjda! Efter mycket spring och bus, så hör jag Thilda ropa att Alexander är i kylen och tar saker, så jag stegar dit och får se en oskyldig kille med röd mun och kladdiga fingrar. Jag började fråga ut honom om vad det nu var han hade tagit. - Ingenting. Fick jag till svar. Och jag frågade ännu en gång och han såg lite filurligt på mig och fick sedan fram - Mlon. Stakade sig lite som han gör när han är ivrig att berätta något och fick fram att det var jätte gott och att han inte längre hade ont i magen, samtidigt som han med bägge händerna klappade sig själv på magen. Jag öppnade kylskåpsdörren och fick se en halv vattenmelon med ett tuggbett och några urgröpningar. Ja, jistaness, denna son vi har! Han hittar på så mycket så man vet ibland inte om man ska skratta eller gråta, men idag fick jag höra att jag var visst en riktig liten slåpsråtta som barn, så vi vet vem han har det ifrån. Ja, vi kan inget annat göra än att älska denna lilla grabb, för han är så oerhört go när det väl kommer till.

Nu är det läggdags!
Kramkram

Det har varit Midsommar

På midsommarafton kom pappa upp till oss på förmiddagen. Mamma skulle jobba natt hela helgen och jag tyckte det var synd att han skulle sitta där själv, så jag bjöd upp honom till oss. Tror jag nog att han uppskattade. Trots en stressig dag där Tobbe var iväg och fixade mycket med Byalaget och deras Midsommarfirande så tycker jag nog att vi hade en mycket trevlig dag :-) Här kommer lite bilder.


Farfar, Thilda och Alexander har ställt sig i kö till diskedammen.


Thilda verkar ha fått napp.


Undrar om Alexander har lika bra tur....


Jodå, en fisk på kroken kanske? eller en mumsig gottepåse :-)


Nu börjar det bli dags att resa Midsommarstången.


Visst blev det fint!?!


Här avnjuter vi en grillad måltid. Det var himmelskt gott!!!


Farfar med Tova i famnen.

Ikväll när barnen hade lagt sig i sina sängar och Thilda somnat, så rumsterade fortfarande Aleander inne på sitt rum. Efter ett bra tag kallar han in Tobbe till sig och visar hemlighetsfullt vad han har under täcket. Det blev helt tyst och sedan kallade Tobbe på mig. Jag vandrade in till Alexander, helt ovetandes om vad det var jag skulle få se.....nu kanske ni kan tycka att min reaktion var lite väl extrem, men jag blev riktigt arg. De som känner mig vet att det ska mycket till för att jag ska bli ordentligt arg, men jag tror nog att fler än jag hade reagerat så här. Ni håller säkert på att dö av nyfikenhet av att få veta vad det var han hade under täcket :-D Jo, när jag kom in i hans rum och gick fram till hans säng där han och Tobbe satt, så fick jag se 3 tuggade päron och 5 tuggade äpplen. *VRÅL* Alexander hade smygit ut i köket och kikat rundor efter något ätbart och hittat frukten som vi hade varit och handlat idag. Han hade varit och tuggat på varenda en!!!!! Päronen var bara att slänga medan äpplena kan vi skära bort den biten som är äten av, när vi andra väl vill ha en frukt. Och lilleman som inte får äta den mängden frukt i heller. *suck* Jaja, blir väl bara att byta några blöjor på honom imorgon. Här är förresten en del av bevismaterialet....



Nähä, nu måste jag natta mig. Klockan är 00.30 och Tova vill väl snart ha mat. Ska stänga ner här och borsta tänderna. Vi hörs! Kram kram

Hungrig tjej

Jodå, jag ger faktiskt min dotter mat, men just vid detta tillfället så var jag bara tvungen att föreviga hennes suttande på fingrarna.




Ikväll, precis som alla andra kvällar så ville inte Alexander gå och lägga sig utan gjorde allt annat som han tyckte var mycket roligare. Vi var lite smått irriterade eftersom detta blivit en ful ovana från hans sida, trots att vi är bestämda och nattar honom. Efter att Tobbe hade kört iväg på ett jobb ikväll och jag var hemma själv med barnen, så orkade jag bara inte mer utan struntade i honom och lät honom hållas med det han nu gjorde. När jag sedan satt vid datorn och Tova somnat i min famn och det blivit lite väl tyst så började jag ana ugglor i mossen och tänkte att nu hittar han på dumheter. Gick för att inspektera vad han höll på med och upptäckte en tom säng. Hmm, vart hade han nu tagit vägen och ropade på honom, men fick inget svar. Kollade snabbt ut i tvättstugan och förrådet, men ingen Alexander där, och i vardagsrummet var han inte. Gick bort mot vårt sovrum och badrummet och stannade till i vår dörröppning där jag fick se en liten kille sovandes i våra sängar. Han hade tagit sin kudde och kanin och bäddat ner sig i mitten av våra sängar och slocknat där utan trams. Lilla gubben, varför ska du ha så mycket bus för dig innan du slocknar? Visst är han go, den lille mannen :-)



Nu ska jag plocka ihop lite saker, för barnen ska upp med tuppen, och sedan bli skjutsade till sin kusin där de ska tillbringa dagen. Själv får jag besök av mamma imorgon som jag och Tova ska göra stan med och uträtta några ärenden med.
Godnatt!

Jag är så trött

Ja, det är vad lilleman i vanliga fall brukar säga när han är trötter, men nu är det faktiskt jag som säger det. Jag råkade somna med lilleman i hans säng ikväll och sov kanske knappt en timme. Jag känner mig fortfarande dåsig och vill gärna lägga mig, men tror inte att det är lönt då Tova säkert när som helst ska ha en slurk mat.

Idag har jag pysslat i massor! Jag har äntligen blivit färdig med inbjudningskorten till Tovas dop i augusti. Nu ska det bara skrivas lite adresser och seda ska de iväg.

Vår lilla "padda" :-)





Här är någon som gillar att sova nästan helt under filten.


Kram o Godnatt på er!

Thilda underhåller sin lillasyster

Mamma, jag har fått ny cykel!

Tova 1 månad

Tiden går fort och vår lilla Tova har redan hunnit bli en månad gammal. Hon är ganska lik mig som barn: slocknar efter maten och när hon legat två minuter i vagnen/sängen så är hon klarvaken igen, vår lilla tjej vill med andra ord inte missa något intressant. Där hon sover bäst är i bilen när vi är ute och kör :-)

Det blommar vackert i mitt köksfönster

Visst är dessa blommor vackra!?! Jag har flera knoppar på denna blomma som snart kommer slå ut. *väntar*


Idag när vi satt och åt kvällsmat så fick jag plötsligt se något röra sig i ögonvrån, så jag tittade ut genom fönstret och bort mot grannens trädgård där jag fick se något vitt. Efter att ha haft blicken fäst en kort stund så fick jag se att det var ett rådjur som gick och åt i grannens trädgård. Nåja, hans gräs behöver ändå betas av eftersom han inte använt någon kräsklippare där på de senaste 3 åren. Det ser bedrövligt ut! Vi har haft lite besök av rådjur på våra tomter den senaste tiden. Så sent som bara för någon dag sedan så hade en annan granne också besök av ett rådjur (kanske samma?) som stod och mumsade i sig hans jätte fina blommor (rådjur älskar ju tulpaner).


Nu säger jag natti natti!

Fullt hus igen

Igår kom barnen hem från farmor och farfar. På senare förmiddagen fick vi besök av mormor, moster, Agnes och Malcolm. Jag var trött efter allt besök och somnade i min säng vid 21-tiden när jag nattade Alexander.


Utslagen på mormors axel



Thilda, Alexander och Agnes har lite mellanmål. Alexander fick lite mycker kornflakes i skålen.


Lilla prinsessan

En stund med pappa

Tova 4 veckor

Nästan för lugnt här hemma

När jag hämtade barnen idag på förskolan så fick de världens överraskning. Jag berättade att vi skulle köra ut till farmor och farfar på landet och att Thilda och Alexander skulle få sova över där om de ville. Deras reaktion var oslagbar! De blev överförtjusta och frågade ifall vi skulle åka direkt. Nja, vi var ju tvungna att köra hem och packa väskan först med lite saker först (Tova ville dessutom ha lite mat innan avfärd). Vi anlände hos farmor och farfar ute i Slättsjö runt 16.30 och det första barnen gjorde var att öppna garderobsdörren i hallen och ta fram leksakerna som finns där (de känner sig verkligen som hemma), men det varade inte länge förrän Alexander sa till farfar att han ville åka traktor och det ville självklart Thilda också. Så farfar som hade varit ute på en cykeltur han aldrig få av sig kläderna utan fick raskt traska efter barnen som dragit på sig jackor och gummistövlar, pussat och kramat mig hejdå och sedan sprungit bort till stallet där traktorn står. Jag pratade med svärmor och visade henne väskan med kläder, toalettväska, välling, regnkläder och allt annat som de hade med sig, då det plötsligt tutade utanför och jag öppnade farstudörren och fick se svärfar och barnen komma åkandes i traktorn. Thilda satt bakom farfar vid fönstret, farfar på stolen och Alexander framför med hörselskydd och i full färd med att tuta och sköta spaken till traktorskopan. Barnen sken som varsin sol och vinkade glatt när de körde förbi. Det var underbart att se. Svärmor pratade på om att jag nu skulle köra hem och ta det lugnt med Tova och inte oroa mig för barnen, för de skulle bli väl uppassade och få all uppmärksamhet de kunde få. Som mamma oroar man sig alltid och det kvittar nog vart man än lämnar sina barn för en dag eller två. I mitt fall berodde kanske min lilla oro över att farmor och farfar aldrig hade haft dem själv hos sig och inte heller haft dem övernattandes någon gång, men man få helt enkelt lita på att de klarar av det och eftersom barnen har så roligt när de är där så får man lita på att de känner sig trygga där även när inte vi är med. Jag ringde faktiskt efter att jag hade kommit hem och ätit mat, för att se hur läget var hos dem. Allt var jätte bra. Farmor hade gjort ett stort lass med små plättar och barnen hade ätit med väldigt god aptit. Det var underbart att få höra och jag kunde slappna av ännu mer. Idag har jag endast behövt använda amningssprayen vid ett tillfälle och Tova har ätit jätte bra och varit nöjd vid alla målen. Känns skönt att både hon och jag har fungerat bra idag. Hon är ett litet matvrak och vill hålla båda händerna om dutten för att få ha den så mycket för sig själv. Ni kan själva se här hur det ser ut.



Imorgon ska jag göra lite ärenden, ringa viktiga samtal och hålla tummarna för Tobbe när han är och skjuter på en låtsasälg för sin jägarexamen. Han missade tyvärr sist när han sköt i söndags. Han var väl lite för ivrig och sköt av älgens ben istället (det är alltså inte där man ska försöka att träffa, för det gör inte så mycket nytta). Det blev endast två godkända serier och man måste ha i alla fall tre godkända för att få ut sin examen. Håll nu tummarna imorgon!!!!

Jag fick inget foto på barnen idag när de åkte i traktorn eftersom jag hade glömt kameran hemma, men jag ska försöka komma ihåg att ta med den när jag ska hämta dem så det kan bli ett foto på dem i traktorn. Så länge får ni nöja er med denna lilla sötnosen som jag har fotat när hon har ett sött set på sig bestående av chorts och linne. Även detta var något hon fick av tant Jennie med familj.



Och här kommer säkert ett efterlängtat foto på Tobbe och Tova :-)



Kvällen har varit mycket lugn och vi saknar våra två stora barn, men samtidigt så kändes detta könt. Man är ingen dålig förälder bara för att man lämnar bort sina barn en dag eller två och man ska inte ha skuldkänslor för att man gör så ibland. Fröknarna på barnens avdelning fick höra om min förmiddag och gårdag med barnen och jag fick bara positiv respons på vårt agerande, samt att en utav fröknarna erbjöd sig att ta barnen (alla tre) en dag om vi kände att vi behövde lite egentid. Dessutom sa hon till mig att vi skulle vara bestämda med våra regler och det är dem som gäller och inget annat. Barnen är så stora så de vet vad det är som gäller, man ska inte behöva berätta det för dem varje gång man t ex åker in till stan. Thilda är så stor nu så att henne tyckte fröknarna att man kan ställa krav på (det har ju dem på förskolan och till hösten är hon bland de äldsta som går sista året där innan de börjar nollan), medan Alexander fortfarande är på ett stadie där han håller på att lära sig regler att följa. Det är inte lätt detta, och det är inte lätt att vara förälder och speciellt inte åt två barn som är krävande och tar mycket tid, men det känns skönt att där finns stöd och avlastning :-)

Nu är klockan mycket och jag tänkte krypa ner i sängs för att komma upp tidigt imorgon. Vi höres!

En paus från vardagen

Ibland är det välbehövligt med en stund för sig själv. Att kunna få pusta ut och inte gör något speciellt, kanske gå och lägga sig eller läsa en bok som man började på för hundra år sedan men man har inte kommit någon vart i den eftersom allt annat fått gå före och boken har blivit liggandes. Just nu är här väldigt tyst hemma. Jag hör endast datorns motor surra och mina slag på tangentknapparna medan jag skriver här. Jag har huvudvärk och det är faktiskt skönt att det inte är mer liv i luckan just nu. Det har varit ganska mycket den sista tiden, kanske för mycket för att allt ska fungera bra. Igår var barnen hemma med mig eftersom de var lediga från förskolan. Jag hade några ärenden att göra och som inte kunde vänta till Tobbe kom hem från jobbet, så de fick helt enkelt följa med. All tre! Jag hade tidigare på morgonen ringt barnens sköterska på BVC då jag kände att jag behövde få utskrivet den där nässprayen som ger bröstmjölken en liten skjuts för att komma igång. Hon var jätte go och skrev direkt in ett recept till mig som jag kunde hämta ut på apoteket. Jag packade ihop barnen och ut i bilen med oss och körde sedan in till apoteket på sjukhuset. Barnen var snälla och satt kvar i bilen och sjöng för Tova (som sov som en stock) medan jag sprang in på apoteket. Megakö! På sjukhusets apotek?! Det brukar alltid vara lugnt och lite folk när jag har ärende dit, men inte denna gång. Stod och trampade och var extremt otålig och ville att de skulle skynda sig massor med alla som var före mig. Till slut blev det min tur och när de tog fram receptet på datorn så fick jag till svar att den nässprayen hade de inte hemma utan var tvungen att beställa. Panik uppstod i mitt huvud och jag såg framför mig hur Tova inte skulle få ordentligt med mat på ytterligare några dagar. Jaha, men finns det någon annanstans då? Jodå, inne i stan, på apoteket där. Kanon! Sprang ut till barnen i bilen där det var lugna gatan, bortsett från Alexanders glädjetjut när han fick syn på mig. Tova sov och Thilda började informera mig vad de gjort så fort jag satt mig på sätet och startade bilen. Nu bar det iväg till Viktväktarna. Jag fasade för att möta vågen denna veckan. Amningen fungerar, men lilltjejen vill äta ofta och det tar på mina krafter. Känner att jag behöver mer mat och dricka än det jag äter under en dag. Till och med de på BVC hade sagt till mig i måndags att jag måste äta ordentligt (Tova hade nämligen endast gått upp 100g och det var de inte jätte nöjda med), så när jag stod där hos Viktväktarna och mötte min konsulent så var det bara att säga som det var. Jag hade väntat mig ett helt annat svar än det jag fick, men hon tyckte att jag skulle lyssna på BVC för det var viktigare att Tova fick fet bröstmjölk än ingen alls och min vikt fick vi ta en vecka i taget med. Det var ingen panik. Det kändes så skönt att höra och jag gick därifrån med endast +0,2g. Åter i bilen och vi körde in till stan för att möta en ny kö på även det apoteket. Barnen var jätte goa och Thilda hittade en tant som hon kunde fråga ut om varför hon hade kryckor. Tanten svarade att så går det när man är ute och dansar och gör illa sitt knä. Man ska inte dansa efter man har fyllt 50 (möjligen kanske ta det lugnare så man slipper kryckorna). Denna gången fick jag min efterlängtade spray till bröstmjölken, betalade och gick ut med barnen. Pratade med dem ifall de skulle ha korv eller ifall vi skulle gå och fika. En ville ha korv och en annan fika och till slut ville en utav dem ha både fika och korv. Jag tog beslutet om att fika på Burmans eftersom Tova också skulle kunna få lite mat medan vi satt där. Inne på Burmans med fika åt oss alla och nersjunkna vid ett bord och stolar, så drog jag upp sprayen och bipacksedeln och började läsa. Hmmm, tänkte jag, denna tar jag inte nu med tanke på de olika biverkningar som nämndes. Tova åt dock bra ändå. Thilda och Alexander klapp sin fika på nolltid och började skruva sig direkt på stolarna. Nu började det! Jag tror inte att man kan skämmas mer som förälder än vad jag gjorde då. Det blev en riktig besvikelse för mig efter att ha tyckt de var så jätte duktiga till att vända totalt och slå dövörat till. Det kvittade hur många gånger jag än sa åt dem, så bara stannade de upp en liten stund och tittade på mig för att sedan åter fortsätta. Hopplöst! Jag tänkte att jag inte skulle ge mig, för jag hade nämligen ett ärende kvar och det var in på Lindex för att hitta födelsedagspresent till barnens kusin. Vi trampade in på Lindex och barnen höll i vagnen på varsin sida och det fungerade hyffsat. Alexander sprang några rundor och kolla på kläder på egen hand medan Thilda av rädsla att jag skulle försvinna, höll sig i närheten av mig och vagnen och informerade mig om vad lillebror hade för sig.
När vi kom hem var jag rent slut. Aldrig mer att jag tar med mig alla tre barnen in på stan igen. Det blev dock inte bättre här hemma heller. Måttet var rågat när jag fick nog av de storas dumheter med att hoppa i sofforna eller i deras sängar, sparka och slå varandra, kasta saker överallt och inte lyssna på när man sa åt dem. Det slutade med att jag stängde Tv´n och tog in dem på deras respektives rum för att städa upp och de fick inte gå därifrån förrän de plockat upp alla sina leksaker (Torbjörn trodde inte det var dem själva som städat sina rum, för det såg jätte fint ut). På grund av deras uppförande under eftermiddagen så det blev det en tidig nattning för deras del och de somnade ganska fort. Både jag och Tobbe var trötta och lilltjejen likaså, så det blev en tidig kväll för oss med.

Idag trodde jag att gårdagen hade gett de två stora barnen en lärdom om vad som händer när man inte gör som mamma och pappa säger. Inte nog med att de fick lägga sig tidigt igår, så blev det inte något barnprogram innan läggdags och lördagsgodiset är borta till helgen. Och efter det så känner man att då måste de känna någon skuld för sitt beteende under gårdagen, men icke! Idag sattes det igång igen medan jag gjorde vid mig innan vi skulle till förskolan. Jag vet inte vem som var värst av dem, men några tillsägelser hjälpte inte och till slut kände jag att jag bryr mig inte och ignorerar dem istället. Jag tog Tova som satt i bilstolen och sov, och gick in på kontoret för att kolla min internetbank. Efter en lång stund hörde jag Thilda ropa, för då undrade hon väl vart jag tagit vägen, men jag fortsatte ignorera och svarade inte (det är ju sådant beteende vi får av dem hela tiden) och till slut hade jag två ledsna barn i hallen som undrade vart jag var. Jag var dock färdigmed internetbanken och tog Tova och uppenbarade mig för barnen som blev lugna så fort de såg mig. Jag sa åt dem att gå ut till bilen och följde efter med Tova i bilstolen. Alexander hade redan åter börjat leka pajas medan Thilda höll sig någorlunda lugn. Jag öppnade garageporten och ser att Alexander gör som han alltid brukar göra (står och följer porten när den går upp) och börjar sedan stimma ännu mer. Medan jag går nerför trappan och ställer Tovas bilstol på golvet för att öppna bildörren och sätta in henne, så hör jag hur Alexander fortfarande är igång och sedan att något slår och knäcks. Alexanders reaktion var ett skratt och "oj!", medan han fortfarande ser lika glad ut. Jag var inte lika glad längre och min ignorans gick över till att fråga vad han nu hade gjort. Jag bara kände att jag inte orkade längre. Han hade brutit sönder hela vindrutetorkaren på bagageluckan och då menar jag inte bara torkarbladet som man kan byta. Jag stortjöt och brydde mig inte om att barnen såg mig ledsen. Jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera. Att bli arg på dem går inte för de bryr sig inte eftersom de är igång igen efter fem minuter då man sagt till. Jag ringde Tobbe och berättade och sa att nu behöver vi ha lite avlastning och han instämde. Vi behöver avlastning och barnen behöver få busa av sig på en plats där det finns utrymme för det. Eftersom farmor och farfar är pensionärer nu och deras kusiner slutar skolan idag, så tyckte vi att de passade bra. De bor bara några hundra meter från varandra och långt ute på landet med traktorer (till Alexanders stora glädje), hundar och massor av får. Jag ska köra och lämna dem i eftermiddag och så hoppas jag att det går bra och får riktigt skoj där, annars är det inte mer än att jag kör och hämtar dem igen ifall de vill komma hem. Men jag tror inte att de kommer sakna oss, snarare att jag och Tobbe kommer sakna dem! De brukar alltid ha roligt när de är på landet och när vi ska hämta hem dem så vill de oftast inte :-) Får se vad de säger om min överraskning när jag hämtar dem kl.14 idag. Nu måste jag i alla fall amma, så jag inte får mjölkstockning!

Kram på er!

Ibland är det en som ska vara med överallt för att vara nöjd......


Liten linslus ;-)


Mössan som Tova har på sig här har hon fått av Tant Jennie med familj och den är så supersöt! Perfekt eftersom Tova vägrade ha på sig de där bebismössorna med snöre som man kan knyta under hakan. Så fort vi satte en sådan på hennes lilla huvud så började hon skrika och direkt när vi tog av den så slutade hon lika fort. Denna mössa är klart godkänd av henne och den klär heene jätte bra!



En utslagen Tova


Igår var det Sveriges nationaldag och vi hade besök av barnens faster med familj. Det var en riktig trevlig eftermiddag där vädret gav tillfälle för oss att åter få grilla och avnjuta maten med trevligt sällskap.

Nu är vi tillbaka i de gamla rutinerna igen

Torbjörn började arbeta igår och jag gick upp till förskolan och lämnade Thilda och Alexander. Tova nannade skönt i vagnen under hela promenaden både dit och hem. Hon vaknade inte förrän framåt 10.30 då hon skulle ha en slurk mat. Innan vi skulle hämta storasyskonen så hade vi ett inbokat besök på BVC. Äntligen hade Tova gått upp lite i vikt och hela två cm hade hon vuxit.

Förra tisdagen var jag hos Viktväktarna och skrev in mig, för nu jäklar ska jag bli av med alla kilon som jag lagt på mig sedan jag blev gravid med Thilda. Någonstans mellan 30-35kg ska bort och jag är på god väg. Idag var jag på mitt andra besök och det visade minus på vågen, hela 1,8kg :-) Vad glad jag blev och ännu gladare när jag fick höra av Thilda att jag var en duktig mamma. Det värmde! Jag tar dock en vecka i taget och är noga med att skriva upp allt jag äter och dricker (det var jag inte tidigare och då blev inte resultatet så bra heller), och än så länge så måste jag faktiskt säga att jag mår ganska bra. Jag får äta mycket och är aldrig hungrig när jag går och lägger mig på kvällen. Igår mumsade jag faktiskt i mig helt själv en Gott och blandat påse på 160g (9p) och det var värt varenda points som jag fick lägga på det. Jag är lite rädd och snål för att lägga mina points på onyttigheter som t ex godis och kakor då de inte mättar i långa loppet, men jag var så nöjd med min godispåse igår att jag till och med stolt visade upp den tomma påsen för Tobbe. Stackaren, han fick inget :-)

Det har självklart tagits lite nya foto och jag tänkte bjuda på dem här.





Ett par bilder från vår grillkväll vi hade i lördags :-)



Thilda är Thildis, Alexander är Lilleman och nu har Tova blivit Tovis :-) Tobbes smeknamn på barnen.



Denna fina klänning har Tova fått av Tant Jennie, Christian och lilla Amanda. Tack så mycket!





Gosig tjej.




Thilda och Alexander säger godnatt till sin lillasyster.


Hmm, jag kanske också borde säga godnatt nu. Jag ska upp tidigt imorgon och få barnen till förskolan :-) Natti natti!