Fars dag

Grattis pappa på fars dag. Hoppas du får en trevlig dag! :-)

Idag stannade jag hemma medans Torbjörn och barnen åkte till farmor och farfar på middag. Jag kände att jag behövde sitta själv hemma och skriva på min C-uppsats, som bara har legat här nu i flera veckors tid. Men i veckan satt jag faktiskt en kväll och skrev på den i två timmar och idag har jag suttit sedan 9-tiden i morse och det börjar arta sig till ett bättre resultat än tidigare.

Barnen håller en ganska låg profil med det här att de ska få ett syskon. De har inte sagt ett ljud till någon och det förvånar mig väldigt mycket då de i vanliga fall kan skvallra om dittan och dattan. Thilda brukar komma fram till mig ibland och känna och klappa lite försiktigt på magen och fråga om bebisen är där inne och ifall den sparkar. Får Alexander se att Thilda gör detta så är han också snabbt på plats och drar upp min tröja så magen blottar sig och sedan letar han upp min navel för att försöka bända upp den så han också får en liten glimt av bebisen. Har försökt flera gånger att förklara för honom att det går inte att se bebisen genom naveln, men han ger sig helt enkelt inte. Lilla goa grabben :-) Han älskar bebisar och kommer bli stolt storebror när den dagen väl kommer.

Nu ska jag fortsätta med min uppsats och va lite mer flitig innan man och barn kommer hem.

Hej så länge!

Ho ho....

Jodå, jag har inte försvunnit. Bara haft ett ganska långt uppehåll från datorn. Så långt att jag idag när jag pluggade i kontakten hade 32 mail i min inkorg. Opps....där var lite att gå igenom :-)

Det har varit Thildas födelsedag i början av oktober. Pappa fyllde år i slutet av oktober och jag i lördags på Alla helgons dag. Det var trevligt att ha våra familjer här. Vi bjöd på färsfyllda franskbröd och Halloweentårta. Mycket gott! När allt var serverat och efterrätten nästan uppäten tyckte min man att det var lika bra att ta tjuren vid hornen och avslöja (efter mycket hemlighetsmakeri) att vi väntar tillökning i början av maj nästa år. Jag tror att vi chockade våra familjer lite, då allt prat plötsligt förvandlades till en total tystnad, där nog inte alla visste vad de skulle ge för respons. Vi är i alla fall mycket glada och detta är något vi har planerat väldigt länge och inte nämnt för någon. När dock chocken lagt sig hos våra familjer så var de ganska glada för vår skull, de också! :-)

Så nu äntligen mår man bra igen. Har haft en ganska jobbig period med mycket illamående och trötthet. Varje kväll har jag somnat framför Tv´n vid 19-tiden och två timmar senare har min man väckt mig och frågat ifall jag inte borde gå och lägga mig ordentligt istället. Ibland kan jag fortfarande må dåligt av vissa dofter och jag är aldrig sugen på något. Jag har slutat helt och hållet med läsk (känner inget sug efter det längre och tycker inte att det smakar gott) och godis-intaget har mer än halverats. Jag är däremot jätte glad i frukt och grönt, behöver ha mat på fasta tider och får jag inte det så är det som ett gigantiskt sockerfall i kroppen. Har redan gjort ett glukostest för säkerhetsskull, men det var bara bra. Nu väntar vi på ultraljudet den 1 december. Ska bli spännande! :-)

Kram på er!