Detta är vad vi har sysslat med i helgen....

Jag röjde ur vårt inner-förråd någon gång förra året och nu i helgen så målade jag äntligt färdigt där. Tillsammans med Torbjörn satte vi sedan ihop lagerhyllorna som jag inhandlat på IKEA för någon månad sedan. Vi blev jätte nöjda. Nu är det bara för mig att fylla förrådet med allt som vi haft i klädkammaren och inom snar framtid så kanske den istället kan få sin verkliga funktion med lite snyggare inredning förstås och ett par skjutdörrar :-) *jag ser redan hur min man våndas inför detta*

Hur mycket ska man som lärare tåla?

Jag är runt i kommunen och vikarierar som lärare och tycker det är ren skam ibland när jag kommer till vissa skolor. Jag blir lika chockad varje gång när eleverna använder ett oerhört ovårdat språk både gentemot sina kamrater och sina lärare (däribland mig inräknad som vikarie). Första gången jag var och vikarierade på en skola i kommunen så möttes jag av bla orden "håll käften" i varje mening från eleverna. Och inte nog med det så bads även jag hålla det. Nu är inte jag den som låter sådant glida igenom och låtsas som att det där hörde inte jag, utan jag tog upp en rejäl diskussion om vett och etikett när det gäller språket. Reaktionerna var enorma och det märktes att en del tyckte det var pinsamt, men hur kan det bara fortsätta? Efter det arbetspasset så var dagen slut för min del, men jag var måttligt irriterad när jag kom in på lärarrummet som jag tillhörde. Jag kunde inget annat göra än att ifrågasätta ifall det verkligen var såhär eleverna var mot varandra och lärarna. Det var knäpptyst hos de övriga kollegorna som tungt stirrade ner i sina skrivbord och jag fick liksom inget gehör. Jag trodde inte det var sant! Här har man valt ett yrke som man brinner för och där man känner att man är pedagogisk, men där vardagen kommer att präglas av odrägligt uppkäftiga ungdomar som skiter i allt vad skola heter för de ska bli fotbollsproffs och miljonärer. Jaja, men karriären tar slut en dag och pengarna likaså och vad ska ni då luta er mot?

Om jag hade varit tvungen att fly till ett annat land och börja i skolan där så hade lärarna där aldrig accepterat ifall jag sagt något kränkande åt dem och för den delen så tror jag inte att man som elev hade vågat heller. För 20 år sedan när jag gick på mellanstadiet så hade ingen i min klass vågat säga något sådant till sina kamrater eller till lärarna för den delen. Var har den där respekten tagit vägen som fanns då?

Har vi svikit våra elever alltför många gånger att de inte har förtroendet för oss och därför beter de sig som de gör? Ibland vill man ju bara ruska om dem och skrika att detta gör jag för din skull för att jag vill att du ska komma vidare i livet och bli något du drömmer om (men det vet vi ju redan att det är inte möjligt för då blir vi anmälda, samt att det känns inte så pedagogiskt från min sida), men du får faktiskt hjälpa till en hel del på vägen. Fast det kanske är just det dagens ungdomar behöver, en spark i ändan för att förstå allvaret? Eller så måste de få möta verkligheten i tidigt skede så de har möjlighet att ändra sig, för det är ju ändå de som kommer att leva kvar en dag när inte vi finns och som egentligen ska lära ut den kunskap vi en dag gav dem. Hur ska det gå vägen? ;-)

Tandläkarbesök är dyra.....

men ack så behövliga. För tre år sedan var jag hos tandläkaren för att se över mina tänder och de var väl helt okej. Jag hade ju varit lite nervös eftersom jag vid det tillfället fött barn några månader innan och de som varit gravida kanske kan minnas sig vilka svagheter eller ska jag kalla dem begär efter vissa saker som man kunde ha, vilket kan leda till karies. Men under graviditeten och alla dessa hormonförändringar så är det även vanligt med problem med tandkött osv. I alla fall, så var det inga problem vid det besöket och jag bad att få bli kallad igen om ett år. Det tog tre år innan de kallade mig igen och de skyllde på att de inte hade haft tillräckligt med tandläkare på Folktandvården som kunnat ta sig an patienter, så därför blev jag inte kallad förrän nu i mars. Jag var jätte nervös för mitt första besök på tre år och jag fasade för det värsta och mycket riktigt, jag hade hål och det var inte ett eller två, utan det var ett där och ett här och ett litet som kanske kunde försvinna av sig själv osv. HJÄLP! Detta var mitt värsta tandläkarbesök någonsin! Jag läxade upp mig tyst men bestämt på vägen till bilen och gjorde klart för mig att nu Anna får du allt ta dig i kragen. Så här dåliga tänder hade jag inte haft ens när jag var student och då jag bodde själv och ingen hade koll på mig, tvärtom, jag var jätte noga med mina tänder och körde tandtråd och tandskölj dagligen. Och det gjorde jag fram till någon gång i min första graviditet. Vad gick fel? Ren lathet, säger jag bara. Och varför började jag inte igen efter första graviditeten? Ännu större lathet!!! Jag får helt och hållet skylla på mig själv.
Så när jag kom hem från tandläkaren så var det jag som hällde ut läsken i vasken och sa att nu får det vara nog med min enorma konsumtion av den där varan. Vilken abstinens jag hade dagen efter och en fruktansvärd huvudvärk. En del dricker en och två kannor kaffe om dagen. Jag drack ZERO. Det var min drog, mitt koffein och det stod alltid ett glas på köksbänken med lite ZERO i. Det gör det dock inte längre! :-) Jag drack i stort sett ingen läsk efter det tandläkarbesöket, började med tandtråd igen och DENTAN-munskölj (efter rekommendationer från tandläkaren) och efter en vecka så märkte jag en tydlig förändring. När jag var hos tandläkaren i april för att laga ett utav hålen så var jag inte så nervös som gången innan, men idag när jag var hos tandhygienisten så fasade jag faktiskt för ifall hon skulle säga att här var det tandlossning på gång. Jag kunde dock vara lugn, för hon tyckte att mina tänder såg jätte fina ut. JIPPI! Vilket glädjebesked. Och därefter rengjorde hon alla mina tänder nere vid tandköttsfickorna, putsade och lackade. Det var ju knappt så jag vågade använda dem sedan ;-) Nu är det bara att invänta nästa lagning med glädje så jag kan få bra tänder igen.....

Pysselblogg

Johoo, nu har jag gjort mig en till blogg. Den är enbart till för allt mitt pyssel som jag tänkt fota och lägga in bilder på. Hoppas att det blir bra. Välkomna till wimsanspysselblogg.plogspot.com

Ni älskar traktorer, bussar och sopbilar.....

så när vi får våra sopor tömda står ni redo för att ta emot sopbilen och se till så att allt går rätt till. Därefter kommer ni glatt springande och informerar att nu är det klart och vi kan börja fylla på i sopkärlen igen. Det behövs inte mycket för att göra er lyckliga :-)

1 maj välkommen.....

Igår var vi vid TIF-gården och såg valborgsfirandet med skönsjungande pansionärer, en valborgstalande kommunekolog och elever från Tormestorps skola som läste sina dikter de skrivit om våren. Det var en hel del folk och stämningen var god. Thilda hade spring i benen och var överallt. Alexander satt och sög in stämningen från vagnen. Han var så trött, men piggnade till när majbrasan tändes. Då blev det varmt och gott! Vi gick hem ganska snart efter det och gjorde barnen redo för sängen. Vi var alla ganska trötta och barnen somnade relativt snabbt.

Jag ville därefter sett lite på Tv, men när min käre man fick se championsleage mitt i mitt zappande så fick jag överlämna fjärrkontrollen. För egen del så är inte fotboll så underhållande. Vad är roligt med att springa och jaga en boll i 2x45 minuter? Så jag tog mig tilfället i akt och stämplade lite med mina nya stämplar från Magnolia. Vi har ju en konfirmation nästa lördag den 10 maj i Röke kyrka och sedan är det två dop den 24 maj, så jag har lite kort att fixa till dess. Jag kom faktiskt en bit på vägen och färglade några stämpelmotiv. Tänkte att jag ska fortsätta med det senare ikväll eftersom vi väntar gäster om en stund. Vi ska ha årets första grillning. Jag har lagt fläskkaré i marinad sedan igårkväll, ska senare göra hemmagjorda klyftpotatis med sparris och timjan, en god och nyttig grönsallad och grillade champinjoner, samt béarnaisesås. MUMS! Lite onyttiga blir vi till efterrätten då det bjuds på marrängswiss :-)

Här kommer lite foton från valborg.

Torbjörn och Thilda



Alexander



Nu tänds majbrasan



Vi känner av värmen nu från brasan



Oj, vad det brinner!