Fullt hus igen

Igår kom barnen hem från farmor och farfar. På senare förmiddagen fick vi besök av mormor, moster, Agnes och Malcolm. Jag var trött efter allt besök och somnade i min säng vid 21-tiden när jag nattade Alexander.


Utslagen på mormors axel



Thilda, Alexander och Agnes har lite mellanmål. Alexander fick lite mycker kornflakes i skålen.


Lilla prinsessan

En stund med pappa

Tova 4 veckor

Nästan för lugnt här hemma

När jag hämtade barnen idag på förskolan så fick de världens överraskning. Jag berättade att vi skulle köra ut till farmor och farfar på landet och att Thilda och Alexander skulle få sova över där om de ville. Deras reaktion var oslagbar! De blev överförtjusta och frågade ifall vi skulle åka direkt. Nja, vi var ju tvungna att köra hem och packa väskan först med lite saker först (Tova ville dessutom ha lite mat innan avfärd). Vi anlände hos farmor och farfar ute i Slättsjö runt 16.30 och det första barnen gjorde var att öppna garderobsdörren i hallen och ta fram leksakerna som finns där (de känner sig verkligen som hemma), men det varade inte länge förrän Alexander sa till farfar att han ville åka traktor och det ville självklart Thilda också. Så farfar som hade varit ute på en cykeltur han aldrig få av sig kläderna utan fick raskt traska efter barnen som dragit på sig jackor och gummistövlar, pussat och kramat mig hejdå och sedan sprungit bort till stallet där traktorn står. Jag pratade med svärmor och visade henne väskan med kläder, toalettväska, välling, regnkläder och allt annat som de hade med sig, då det plötsligt tutade utanför och jag öppnade farstudörren och fick se svärfar och barnen komma åkandes i traktorn. Thilda satt bakom farfar vid fönstret, farfar på stolen och Alexander framför med hörselskydd och i full färd med att tuta och sköta spaken till traktorskopan. Barnen sken som varsin sol och vinkade glatt när de körde förbi. Det var underbart att se. Svärmor pratade på om att jag nu skulle köra hem och ta det lugnt med Tova och inte oroa mig för barnen, för de skulle bli väl uppassade och få all uppmärksamhet de kunde få. Som mamma oroar man sig alltid och det kvittar nog vart man än lämnar sina barn för en dag eller två. I mitt fall berodde kanske min lilla oro över att farmor och farfar aldrig hade haft dem själv hos sig och inte heller haft dem övernattandes någon gång, men man få helt enkelt lita på att de klarar av det och eftersom barnen har så roligt när de är där så får man lita på att de känner sig trygga där även när inte vi är med. Jag ringde faktiskt efter att jag hade kommit hem och ätit mat, för att se hur läget var hos dem. Allt var jätte bra. Farmor hade gjort ett stort lass med små plättar och barnen hade ätit med väldigt god aptit. Det var underbart att få höra och jag kunde slappna av ännu mer. Idag har jag endast behövt använda amningssprayen vid ett tillfälle och Tova har ätit jätte bra och varit nöjd vid alla målen. Känns skönt att både hon och jag har fungerat bra idag. Hon är ett litet matvrak och vill hålla båda händerna om dutten för att få ha den så mycket för sig själv. Ni kan själva se här hur det ser ut.



Imorgon ska jag göra lite ärenden, ringa viktiga samtal och hålla tummarna för Tobbe när han är och skjuter på en låtsasälg för sin jägarexamen. Han missade tyvärr sist när han sköt i söndags. Han var väl lite för ivrig och sköt av älgens ben istället (det är alltså inte där man ska försöka att träffa, för det gör inte så mycket nytta). Det blev endast två godkända serier och man måste ha i alla fall tre godkända för att få ut sin examen. Håll nu tummarna imorgon!!!!

Jag fick inget foto på barnen idag när de åkte i traktorn eftersom jag hade glömt kameran hemma, men jag ska försöka komma ihåg att ta med den när jag ska hämta dem så det kan bli ett foto på dem i traktorn. Så länge får ni nöja er med denna lilla sötnosen som jag har fotat när hon har ett sött set på sig bestående av chorts och linne. Även detta var något hon fick av tant Jennie med familj.



Och här kommer säkert ett efterlängtat foto på Tobbe och Tova :-)



Kvällen har varit mycket lugn och vi saknar våra två stora barn, men samtidigt så kändes detta könt. Man är ingen dålig förälder bara för att man lämnar bort sina barn en dag eller två och man ska inte ha skuldkänslor för att man gör så ibland. Fröknarna på barnens avdelning fick höra om min förmiddag och gårdag med barnen och jag fick bara positiv respons på vårt agerande, samt att en utav fröknarna erbjöd sig att ta barnen (alla tre) en dag om vi kände att vi behövde lite egentid. Dessutom sa hon till mig att vi skulle vara bestämda med våra regler och det är dem som gäller och inget annat. Barnen är så stora så de vet vad det är som gäller, man ska inte behöva berätta det för dem varje gång man t ex åker in till stan. Thilda är så stor nu så att henne tyckte fröknarna att man kan ställa krav på (det har ju dem på förskolan och till hösten är hon bland de äldsta som går sista året där innan de börjar nollan), medan Alexander fortfarande är på ett stadie där han håller på att lära sig regler att följa. Det är inte lätt detta, och det är inte lätt att vara förälder och speciellt inte åt två barn som är krävande och tar mycket tid, men det känns skönt att där finns stöd och avlastning :-)

Nu är klockan mycket och jag tänkte krypa ner i sängs för att komma upp tidigt imorgon. Vi höres!

En paus från vardagen

Ibland är det välbehövligt med en stund för sig själv. Att kunna få pusta ut och inte gör något speciellt, kanske gå och lägga sig eller läsa en bok som man började på för hundra år sedan men man har inte kommit någon vart i den eftersom allt annat fått gå före och boken har blivit liggandes. Just nu är här väldigt tyst hemma. Jag hör endast datorns motor surra och mina slag på tangentknapparna medan jag skriver här. Jag har huvudvärk och det är faktiskt skönt att det inte är mer liv i luckan just nu. Det har varit ganska mycket den sista tiden, kanske för mycket för att allt ska fungera bra. Igår var barnen hemma med mig eftersom de var lediga från förskolan. Jag hade några ärenden att göra och som inte kunde vänta till Tobbe kom hem från jobbet, så de fick helt enkelt följa med. All tre! Jag hade tidigare på morgonen ringt barnens sköterska på BVC då jag kände att jag behövde få utskrivet den där nässprayen som ger bröstmjölken en liten skjuts för att komma igång. Hon var jätte go och skrev direkt in ett recept till mig som jag kunde hämta ut på apoteket. Jag packade ihop barnen och ut i bilen med oss och körde sedan in till apoteket på sjukhuset. Barnen var snälla och satt kvar i bilen och sjöng för Tova (som sov som en stock) medan jag sprang in på apoteket. Megakö! På sjukhusets apotek?! Det brukar alltid vara lugnt och lite folk när jag har ärende dit, men inte denna gång. Stod och trampade och var extremt otålig och ville att de skulle skynda sig massor med alla som var före mig. Till slut blev det min tur och när de tog fram receptet på datorn så fick jag till svar att den nässprayen hade de inte hemma utan var tvungen att beställa. Panik uppstod i mitt huvud och jag såg framför mig hur Tova inte skulle få ordentligt med mat på ytterligare några dagar. Jaha, men finns det någon annanstans då? Jodå, inne i stan, på apoteket där. Kanon! Sprang ut till barnen i bilen där det var lugna gatan, bortsett från Alexanders glädjetjut när han fick syn på mig. Tova sov och Thilda började informera mig vad de gjort så fort jag satt mig på sätet och startade bilen. Nu bar det iväg till Viktväktarna. Jag fasade för att möta vågen denna veckan. Amningen fungerar, men lilltjejen vill äta ofta och det tar på mina krafter. Känner att jag behöver mer mat och dricka än det jag äter under en dag. Till och med de på BVC hade sagt till mig i måndags att jag måste äta ordentligt (Tova hade nämligen endast gått upp 100g och det var de inte jätte nöjda med), så när jag stod där hos Viktväktarna och mötte min konsulent så var det bara att säga som det var. Jag hade väntat mig ett helt annat svar än det jag fick, men hon tyckte att jag skulle lyssna på BVC för det var viktigare att Tova fick fet bröstmjölk än ingen alls och min vikt fick vi ta en vecka i taget med. Det var ingen panik. Det kändes så skönt att höra och jag gick därifrån med endast +0,2g. Åter i bilen och vi körde in till stan för att möta en ny kö på även det apoteket. Barnen var jätte goa och Thilda hittade en tant som hon kunde fråga ut om varför hon hade kryckor. Tanten svarade att så går det när man är ute och dansar och gör illa sitt knä. Man ska inte dansa efter man har fyllt 50 (möjligen kanske ta det lugnare så man slipper kryckorna). Denna gången fick jag min efterlängtade spray till bröstmjölken, betalade och gick ut med barnen. Pratade med dem ifall de skulle ha korv eller ifall vi skulle gå och fika. En ville ha korv och en annan fika och till slut ville en utav dem ha både fika och korv. Jag tog beslutet om att fika på Burmans eftersom Tova också skulle kunna få lite mat medan vi satt där. Inne på Burmans med fika åt oss alla och nersjunkna vid ett bord och stolar, så drog jag upp sprayen och bipacksedeln och började läsa. Hmmm, tänkte jag, denna tar jag inte nu med tanke på de olika biverkningar som nämndes. Tova åt dock bra ändå. Thilda och Alexander klapp sin fika på nolltid och började skruva sig direkt på stolarna. Nu började det! Jag tror inte att man kan skämmas mer som förälder än vad jag gjorde då. Det blev en riktig besvikelse för mig efter att ha tyckt de var så jätte duktiga till att vända totalt och slå dövörat till. Det kvittade hur många gånger jag än sa åt dem, så bara stannade de upp en liten stund och tittade på mig för att sedan åter fortsätta. Hopplöst! Jag tänkte att jag inte skulle ge mig, för jag hade nämligen ett ärende kvar och det var in på Lindex för att hitta födelsedagspresent till barnens kusin. Vi trampade in på Lindex och barnen höll i vagnen på varsin sida och det fungerade hyffsat. Alexander sprang några rundor och kolla på kläder på egen hand medan Thilda av rädsla att jag skulle försvinna, höll sig i närheten av mig och vagnen och informerade mig om vad lillebror hade för sig.
När vi kom hem var jag rent slut. Aldrig mer att jag tar med mig alla tre barnen in på stan igen. Det blev dock inte bättre här hemma heller. Måttet var rågat när jag fick nog av de storas dumheter med att hoppa i sofforna eller i deras sängar, sparka och slå varandra, kasta saker överallt och inte lyssna på när man sa åt dem. Det slutade med att jag stängde Tv´n och tog in dem på deras respektives rum för att städa upp och de fick inte gå därifrån förrän de plockat upp alla sina leksaker (Torbjörn trodde inte det var dem själva som städat sina rum, för det såg jätte fint ut). På grund av deras uppförande under eftermiddagen så det blev det en tidig nattning för deras del och de somnade ganska fort. Både jag och Tobbe var trötta och lilltjejen likaså, så det blev en tidig kväll för oss med.

Idag trodde jag att gårdagen hade gett de två stora barnen en lärdom om vad som händer när man inte gör som mamma och pappa säger. Inte nog med att de fick lägga sig tidigt igår, så blev det inte något barnprogram innan läggdags och lördagsgodiset är borta till helgen. Och efter det så känner man att då måste de känna någon skuld för sitt beteende under gårdagen, men icke! Idag sattes det igång igen medan jag gjorde vid mig innan vi skulle till förskolan. Jag vet inte vem som var värst av dem, men några tillsägelser hjälpte inte och till slut kände jag att jag bryr mig inte och ignorerar dem istället. Jag tog Tova som satt i bilstolen och sov, och gick in på kontoret för att kolla min internetbank. Efter en lång stund hörde jag Thilda ropa, för då undrade hon väl vart jag tagit vägen, men jag fortsatte ignorera och svarade inte (det är ju sådant beteende vi får av dem hela tiden) och till slut hade jag två ledsna barn i hallen som undrade vart jag var. Jag var dock färdigmed internetbanken och tog Tova och uppenbarade mig för barnen som blev lugna så fort de såg mig. Jag sa åt dem att gå ut till bilen och följde efter med Tova i bilstolen. Alexander hade redan åter börjat leka pajas medan Thilda höll sig någorlunda lugn. Jag öppnade garageporten och ser att Alexander gör som han alltid brukar göra (står och följer porten när den går upp) och börjar sedan stimma ännu mer. Medan jag går nerför trappan och ställer Tovas bilstol på golvet för att öppna bildörren och sätta in henne, så hör jag hur Alexander fortfarande är igång och sedan att något slår och knäcks. Alexanders reaktion var ett skratt och "oj!", medan han fortfarande ser lika glad ut. Jag var inte lika glad längre och min ignorans gick över till att fråga vad han nu hade gjort. Jag bara kände att jag inte orkade längre. Han hade brutit sönder hela vindrutetorkaren på bagageluckan och då menar jag inte bara torkarbladet som man kan byta. Jag stortjöt och brydde mig inte om att barnen såg mig ledsen. Jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera. Att bli arg på dem går inte för de bryr sig inte eftersom de är igång igen efter fem minuter då man sagt till. Jag ringde Tobbe och berättade och sa att nu behöver vi ha lite avlastning och han instämde. Vi behöver avlastning och barnen behöver få busa av sig på en plats där det finns utrymme för det. Eftersom farmor och farfar är pensionärer nu och deras kusiner slutar skolan idag, så tyckte vi att de passade bra. De bor bara några hundra meter från varandra och långt ute på landet med traktorer (till Alexanders stora glädje), hundar och massor av får. Jag ska köra och lämna dem i eftermiddag och så hoppas jag att det går bra och får riktigt skoj där, annars är det inte mer än att jag kör och hämtar dem igen ifall de vill komma hem. Men jag tror inte att de kommer sakna oss, snarare att jag och Tobbe kommer sakna dem! De brukar alltid ha roligt när de är på landet och när vi ska hämta hem dem så vill de oftast inte :-) Får se vad de säger om min överraskning när jag hämtar dem kl.14 idag. Nu måste jag i alla fall amma, så jag inte får mjölkstockning!

Kram på er!

Ibland är det en som ska vara med överallt för att vara nöjd......


Liten linslus ;-)


Mössan som Tova har på sig här har hon fått av Tant Jennie med familj och den är så supersöt! Perfekt eftersom Tova vägrade ha på sig de där bebismössorna med snöre som man kan knyta under hakan. Så fort vi satte en sådan på hennes lilla huvud så började hon skrika och direkt när vi tog av den så slutade hon lika fort. Denna mössa är klart godkänd av henne och den klär heene jätte bra!



En utslagen Tova


Igår var det Sveriges nationaldag och vi hade besök av barnens faster med familj. Det var en riktig trevlig eftermiddag där vädret gav tillfälle för oss att åter få grilla och avnjuta maten med trevligt sällskap.

Nu är vi tillbaka i de gamla rutinerna igen

Torbjörn började arbeta igår och jag gick upp till förskolan och lämnade Thilda och Alexander. Tova nannade skönt i vagnen under hela promenaden både dit och hem. Hon vaknade inte förrän framåt 10.30 då hon skulle ha en slurk mat. Innan vi skulle hämta storasyskonen så hade vi ett inbokat besök på BVC. Äntligen hade Tova gått upp lite i vikt och hela två cm hade hon vuxit.

Förra tisdagen var jag hos Viktväktarna och skrev in mig, för nu jäklar ska jag bli av med alla kilon som jag lagt på mig sedan jag blev gravid med Thilda. Någonstans mellan 30-35kg ska bort och jag är på god väg. Idag var jag på mitt andra besök och det visade minus på vågen, hela 1,8kg :-) Vad glad jag blev och ännu gladare när jag fick höra av Thilda att jag var en duktig mamma. Det värmde! Jag tar dock en vecka i taget och är noga med att skriva upp allt jag äter och dricker (det var jag inte tidigare och då blev inte resultatet så bra heller), och än så länge så måste jag faktiskt säga att jag mår ganska bra. Jag får äta mycket och är aldrig hungrig när jag går och lägger mig på kvällen. Igår mumsade jag faktiskt i mig helt själv en Gott och blandat påse på 160g (9p) och det var värt varenda points som jag fick lägga på det. Jag är lite rädd och snål för att lägga mina points på onyttigheter som t ex godis och kakor då de inte mättar i långa loppet, men jag var så nöjd med min godispåse igår att jag till och med stolt visade upp den tomma påsen för Tobbe. Stackaren, han fick inget :-)

Det har självklart tagits lite nya foto och jag tänkte bjuda på dem här.





Ett par bilder från vår grillkväll vi hade i lördags :-)



Thilda är Thildis, Alexander är Lilleman och nu har Tova blivit Tovis :-) Tobbes smeknamn på barnen.



Denna fina klänning har Tova fått av Tant Jennie, Christian och lilla Amanda. Tack så mycket!





Gosig tjej.




Thilda och Alexander säger godnatt till sin lillasyster.


Hmm, jag kanske också borde säga godnatt nu. Jag ska upp tidigt imorgon och få barnen till förskolan :-) Natti natti!