När maken sa till mig i fredags att jag skulle tänka på vad jag skrev i min blogg så blev jag ganska frågande. Han hade fått veta att det jag skrev var väldigt utmålande. Jasså, på vilket sätt då? Ja, jag skrev och berättade om vår föräldrakurs och han hade fått massor av frågor, där en utav dem var ifall vi INTE lekte med våra barn. Självklart lekte vi med våra barn tidigare och vi leker med dem nu också, men nu ska jag komma med ett stort MEN!!!!!! Det är väldigt stor skillnad på att leka med sina barn och att VERKLIGEN leka med sina barn och kanske på rätt sätt. Genom kursen vi går har vi fått veta att detta är ett väl känt problem, att föräldrar inte leker med sina barn, och att vi är inte ensamma om att ha problem. Det vi har känt att vi har behövt hjälp med när det gäller barnen är hur vi ska tackla problemlösningar och konflikter. I slutet av sommaren var vi så irriterade på allt och alla på grund av att vi fick inte ordning på barnens beteenden och när jag var på ett BVC-besök med Tova, så frågade vår barnmorska hur vi hade det hemma (tur var att hon hade just mamma-samtalet med mig just då) och jag fick möjlighet att ventilera våra bekymmer lite. Hon berättade att det fanns en jätte bra föräldrakurs som de erbjöd en att gå helt gratis och där man fick handledning i problemlösning. Kursen omfattar många olika situationer, bla:
* Hur du tar kontroll över din egen ilska och frustration
* Hur du tar hand om beteendeproblem som trots, ilska, ljugande, för mycket TV-
tittande, sängvätning och snatteri
* Hur du leker med ditt barn
* Hur du använder beröm och belöningar för att uppmuntra gott beteende
* Hur du kommunicerar effektivt med ditt barn
Jag tyckte denna kurs lät jätte bra för vår del och det var precis vad vi behövde. Trots att jag har en pedagogisk utbildning både för små och stora barn/ungdomar och har läst en 20p kurs på högskolan gällande konflikthantering och mobbning, så har jag känt mig ganska maktlös i vårt problem där hemma. Jag har testat alla pedagogiska knep jag kunnat, jag har sagt åt min man att göra si och så när han frågat vad han ska göra för att få ordning och reda på barnen, men inget har hjälpt. Denna kursen har jag däremot upplevt en viss förändring med här hemma. Kursen är inte heller bara en kurs där man lär sig en massa utan vi får bekräftelse och vi får vara bland andra som har liknande bekymmer eller ännu värre. Jag kan stå med rak rygg och säga att jag skäms absolut inte för att gå denna kurs. Jag är ingen dålig förälder. Jag älskar mina barn över allt annat, även att de kan vara svåra att hantera ibland. Och det är stärkande som förälder att man får bekräftelse från en annan vuxen med kommentaren: Ge inte upp Anna, för det ni jobbar med nu är rätt och det kommer bli bättre bara ni fortsätter.
Att vara förälder är ingen vals på rosor, men det är väl bättre att erkänna att detta är ett prblem för oss och vi vill får hjälp med det så vi kan lösa det. Än att situationen förvärras, vi går varandra på nerverna och problemen fortsätter upp i skolåldern. Nej, tack! Så vill vi inte ha det. Det som är positivt med kursen också, är att våra barn är delaktiga. De älskar att få ha den där lektiden med var och en av oss och där de får bestämma allt. Enda regeln som finns är att man inte får slåss eller ha sönder något. I övrigt är det vi föräldrar som ska följa barnet under den tiden vi leker och när äggaklockan ringer, är leken slut. I början har barnen svårt för att komma på vad det är de ska leka med mamma eller pappa, men med tiden ger det sig och likadant kan de har väldigt svårt att acceptera att när klockan ringer så är leken slut. Det gäller då att vara konskvent och inte ge sig för barnets tjat om att leka en liten stund till. Ett bra tips är att verkligen ha en egen uppgift efter lekens slut, som man kan säga till barnet t.ex. Nej, mamma måste gå och diska. Och så gör man det, så att barnet ser det, så det inte ser något annat (t.ex. mamma sätter sig vid datorn och skriver på bloggen eller ser en utav sina serier på Tv).
Nu hoppas jag att jag fått förklarat lite mer vad denna föräldrakurs innebär och är det något ni undrar så får ni jätte gärna fråga mig :-)
Och ja, min blogg är inte förhandlingsbar när det gäller vad jag skriver i den. Jag har den som en dagbok där jag skriver om min vardag, mina barn, visar foton mm och det tycker jag inte är något brott. Är det folk som inte orkar med det, så uppmanar jag dem att sluta läsa bloggen och hitta ett bättre tidsfördriv.
Fortsatt trevlig läsning!
